Skip to main content

En professionell tomtes hemligheter

Den “riktiga” tomten Dan Dowling berättar hur han blev tomte på heltid.

En professionell tomtes hemligheter
Att den “riktiga tomten” inte finns får vi (förhoppningsvis) lära oss redan som barn. Men hur är det egentligen att agera “riktig tomte” i barnens ögon? Vi har pratat med amerikanska ”Santa Dan” (som egentligen heter Dan Dowling) – en av de mest bokade tomtarna i nordöstar USA – om hur allting började, det svåraste med att vara tomte och hans do’s och don’ts. 

Monster: Hur började du jobba som tomte?
Santa Dan: Det var egentligen ren slump. Jag är skådespelare och om du skrivit kontrakt för en film finns det en klausul som hävdar att du inte får ändra ditt utseende under kontraktsperioden. Jag blev under 10 månader tillsagt att inte klippa håret eller raka av mig skägget, och när dessa månader var förbi tänkte jag; ”Hmm. Jag har vitt hår, skägg och är knubbig. Jag borde dra nytta av det.” Sedan fick jag ett samtal av staden Boston som letade efter en tomte. Jag tackade ja och började redan morgonen efter. 

Monster: Är du glad över det beslutet?
Santa Dan: Det är mycket roligare än jag trodde att det skulle vara. Jag har hållit på i 16 säsonger nu. 

Monster: Vad är det bästa med jobbet?
Santa Dan: Om det är ett barn som är avvaktande eller blygt och inte vet om den vågar hälsa så är det en fantastisk känsla att kunna komma nära barnet och bota de rädslorna den har om ”den riktiga tomten”. 

Monster: Har du några favoritögonblick?
Santa Dan: Igår kväll träffade jag en 12 årig flicka som hälsat på mig som tomte 11 år i rad. Under flera år har hon sagt ”Du är inte den riktiga tomten. Den riktiga tomten är i Boston” till andra tomtar hon träffat. Förra året hade hon stickat en halsduk till mig. Hon är otroligt gullig och ett år var jag tomte hemma hos hennes familj på julafton. 

Monster: Vad är det svåraste med att vara tomte?
Santa Dan: Föräldrar som inte låter sina barn reagerar så som de vill. En del föräldrar är så bra. Det sitter ett barn och gråter i ditt knä och de säger något i stil med, ”Ta bilden ändå, det behövs en gråtbild i samlingen också”. Andra fokuserar istället på att få till den perfekta bilden och blir irriterade eller arga om barnen inte gör som de tänkt sig. Jag har varit med om det flera gånger och det är riktigt obehagligt. Jag tycker att det är så onödigt – det handlar om en bild under hur många år? 

Monster: Vilken ålder är svårast?
Santa Dan: 18 månader till 3 år. De är gamla nog för att bli rädda, men ofta för unga för att riktigt förstå. Men sen när de kommer ihåg att det är tomten som kommer med alla paketen brukar de bli gladare igen. 

Monster: Har du några tips som kan underlätta tomtebesöket?
Santa Dan: Testa att ta en familjebild om ditt barn är rädd. Då kan ni föräldrar sitta på armstöden och ha det barnet i knät. 

Monster: Blir du igenkänd när du är ledig? 
Santa Dan: Jag erkänner – jag äger inga röda kläder privat. Skulle jag ha på mig rött privat under julsäsongen tror jag att folk skulle börja lista ut vem jag är. 

Monster: Är du tomte på heltid?
Santa Dan: Jag har ett heltidsjobb under veckan och tar ibland ledigt för att “vara tomte”. Men om jag kunde göra det året om hade jag övervägt det – det är väldigt lukrativt att vara tomte. 

Monster: Har du några tips för blivande tomtar? 
Santa Dan: Jag har tre generella regler: ingen dålig andedräkt, dålig hygien eller dåligt uppförande. Och om du inte gillar barn kommer det att bli påfrestande. Inte bara för att du kommer behöva hantera en del barn som är rädda och ledsen, utan också för att du ansvarar för deras upplevelse. Dålig energi ger dåliga upplevelser för barnen. 
 

Back to top